Nu lägger vi upp talet som hölls under invigningen av Anarchopride på Kafé 44. Bättre sent än aldrig!
Självklart är det viktigt att prata om hur heteronorm och könsroller låser människor. Men det saknas något, eller faktiskt ganska mycket i prides temainringning.
För vad har jag som kanske något butchig arbetarklassflata gemensamt med den där älskade överklassbögen? Inte är det pengar, inte en köpt dogtag till pride eller ett glas champagne i handen och förmodligen inte heller trovärdighet hos snuten om jag skulle anmäla ett hatbrott.
Visste ni att Stockholm pride har en solidaritetsfond? Dom ger pengar till en hel del projekt, sammanlagt 9 st. från 2000 till 2009. Och det är ju jättebra att Stockholm pride har dom ekonomiska resurserna. Men vart är solidaritetshandlingarna när deltagarna i paraderna attackeras av fascister i olika uniformer? Och, vad menar Stockholm pride med våld i sin ickevåldspolicy? Menar dom HBTQ-personer och hbtq- aktivister på gatan som genom direkt aktion försvarar sig mot fascister eller menar dom AFAs deltagande i paraden som tydligen våldsamt hotar företagens sponsring av festivalen? Dom menar ju uppenbarligen inte dom med verkligt våldsmonopol, dvs. polisen och militären som utan ifrågasättande får gå i paraden.
Vi har våra kroppar och vi har varandra och att moralisera kring hur du eller jag ska försvara oss själva mot fascister ska inte få avgöra om vi får gå i prideparaden eller inte. För Stockholm pride och paraden kanske har blivit ett kommersiellt kapitalistiskt jippo där intersektionalitetsfacket klass får stå tillbaka, men paraden handlar fortfarande om vår stolthet . Den kan inte ägas och därmed inte disciplineras. HBTQ-rörelsen ska inte disciplineras in i någon invaggad tanke om trygghet. Vi måste radikalisera oss, aktivera oss och slå tillbaka. Och när det akademiska begreppet intersektionalitet är det nya modeordet medan anarkismen har pratat om förtrycksamverkan i evigheter måste vi se till att ständigt hålla hbtq-aktivismen radikal. Och vi måste se den som en självklar del i den utomparlamentariska vänstern, inte bara en vecka om året!
