Här kommer vi att publicera böcker vi anser är läsvärda!

Emma Goldman - Anarkistiska Minnen.
Emma Goldman (1869-1940), en av anarkismens och kvinnorörelsens stora gestalter. Boken är en självbiografi och i denna skildrar hon sitt liv i USA och i Sovjet under ett par decennier.
Finns att köpa bl.a http://www.federativsforlag.se
Läs mer om Emma Goldman på http://sv.wikipedia.org/wiki/Emma_Goldman

Gatupolitikens lagar - juridisk handbok för politiska aktivister.
Demonstrera, blockera, slå sönder krigsmaterial och gömma flyktingar- det finns många sätt att bedriva politik utanför partierna. Men var går gränserna? Vad har du rätt att göra och vad är olagligt? Vad händer om du bryter mot lagen?
Med gatupolitikens lagar får du den juridiska kunskapen du behöver.
Finns att köpa på http://www.federativsforlag.se

Sara Stridsberg - Drömfakulteten.
Sara Stridsbergs bok är en litterär fantasi om Valerie Solanas, kvinnan som skrev SCUM-manifestet.
Solanas liv är i stort sett helt okänt, nästintill en myt. Sara Stridsberg ger en bild av Valerie där hon berättar om hennes liv i scener. Hon sitter med henne på socialfallshotellet där valerie ligger och dör, ensam och fattig. Hon talar med henne och försöker förstå vad det var som gick fel.
Finns att köpa på bl.a http://www.adlibris.se

Petra Östergren - Slå tillbaka!
En lättläst och enkel handbok i självförsvar för kvinnor. Petra tar upp allt ifrån praktiska övningar till vapen samt att sätta gränser genom att med sitt kroppspråk visa sig bestämd, utan att varken vara provocerande eller överlägsen.
Finns att köpa på bl.a http://www.adlibris.se
Läs mer om Petra Östergren på http://www.petraostergren.com

Gunnar Björnsson - Argumentationsanalys.
En teoretisk och praktisk handledning med övningar för att kritiskt granska åsikter och resonemang.
Finns att köpa på bl.a http://www.adlibris.se

Susanna Alakoski - Tala om klass.
Tala om klass visar upp femton kvinnor som berättar om klass och om deras klassresor som sträcker sig ifrån 1931 till 2006.
Finns att köpa på bl.a http://www.adlibris.se

Internationella kvinnodagen 8:e mars

Tal som hölls 8e mars 2007 i Skåne:

Vi lever i världens mest jämställda land. Visst är det sorgligt?
För trots att vi lever i världens mest jämställda land, förtrycks kvinnor varje dag på jobbet, i skolan och inte minst i hemmet. Fortfarande är kvinnor rädda för att gå ut när det är mörkt, och rädda för att säga sina åsikter, eftersom de inte tas på allvar.

I våra riksdagspartier finns det kvinnogrupper. Som sköter kvinnofrågor. Vi räknas inte som människor, utan som en separat grupp i samhället, med egna problem och frågor. Mannen är norm.

Men det finns kvinnor som motsätter sig detta. Som inte accepterar att bli behandlade som andraklassens medborgare. Vi kallar oss feminister, och vi är jävligt farliga! Vi vägrar bli förpassade till ett annat rum där vi får ”leka av oss” medan männen bestämmer över vår framtid.

Nej, vi hatar inte män, men det är vad folk tror om oss. Vi hatar inte, men vi kräver jämställdhet. Vi kräver att bli tagna på allvar!

De flesta säger att de vill ha ett jämställt samhälle, men de är inte beredda att offra något. Män vill inte förlora sina förmåner. Men allt handlar om att ge och ta. Kvinnor har fått stå tillbaka och ge under lång tid. Men nu är det nog! Nu är det dags att börja ta!

Förmånerna yttrar sig på många olika vis. Ett av de tydligaste är löneskillnaderna. Män har i snitt mycket högre lön än kvinnor, och de är inte beredda att dela med sig!
De kvinnor som lider mest av detta är de lågavlönade kvinnorna i den offentliga sektorn, t ex städerskor och undersköterskor.

Många av de här kvinnorna är invandrare som utsätts för ett dubbelt förtryck! De förtrycks för att de är invandrare och för att de är kvinnor. De är medlemmar i två grupper i vårt samhälle med låg status.
De betraktas som ett problem, när det egentligen är normen i samhället som är problemet!

En annan grupp i samhället som har liknande problem är de homo-, bi- och transsexuella kvinnorna. Inte nog med att de ska ifrågasättas för att de är kvinnor; de får ständigt höra att de behöver en man! Normen är nämligen att ingen kvinna är hel utan en man vid sin sida.

Visst är det sorgligt? Att världens mest jämställda land inte kan bättre än så här! Att vi fortfarande inte kan se kvinnor som människor, utan att vi ser oss som något som följer med på köpet.

Kvinnor måste sluta motarbeta varandra och förenas på väg mot målet – det jämställda samhället. Vi är alla kvinnor oavsett hudfärg, utseende och sexualitet. Alla duger!

1910 instiftade en socialistisk kvinnokonferens 8 mars som den internationella kvinnodagen. Konferensen hölls i Köpenhamn i Folkets Hus. Det är samma hus som kallades för Ungdomshuset i 25 år.
Det är nu rivet och ännu en hemvist i kampen för jämställdhet är borta. Patriarkatet kämpar emot oss, men vi ger oss aldrig! Kampen fortsätter!

Ta natten tillbaka 2008

På den internationella kvinnodagen, lördagen den 8 mars så hölls det en lyckad 'Ta natten tillbaka'- demonstration. I år så började den på Sergelstorg och avslutades på Stureplan tre timmar senare.

Talarlistan var radikal och varierande. Det som togs upp var synen på papperslösa, våldtäkter och kvinnors situation på arbetsplatser och i samhället för övrigt. Det hölls inte bara tal utan det var även liveframträdanden i form av både musik och gatuteater.

Under demonstrationens gång så skreks det slagord och det bjöds på dans. Stämningen var på topp!
En av höjdpunkterna var när tåget stannade under Mäster Samuelsgatan och dansade i takt med samba-trummorna. På väg mot Stureplan passerade tåget Berzelii park där det sköts upp fyrverkerier under jubel.

En del män kunde inte hålla sig borta och acceptera det faktum att det var en separatistisk demonstration. Men de fick snabbt veta att de inte var välkomna.
Feminismen är en del av klasskampen och det märktes tydligt när tåget anlände till Stureplan.
Genom vår närvaro väcktes det många känslor bland den festande överklassen och deras rövslickare.

Det blev snabbt en hätsk stämning då de hånade oss och spottade på oss, därmed spottade de på kvinnokampen. Vi visade att Stureplans gator inte tillhör de utan den 8e mars så är gatorna våra.
Med hjälp av en projektor kläddes Sturegallerians fasad av feministiska symboler och bilder på starka kvinnor genom historien och därmed anser vi att det var mycket lyckad och peppande demonstration.

Varje dag ska vara en kamp i riktning mot jämställdhet och visad solidaritet gentemot varandra.

Ingen klasskamp utan kvinnokamp.
Leve feminismen, krossa kapitalismen!